Märkesåret - lyft för historiekunskapen i Sverige och sverigefinnarna

Många drog till Stockholm undan ofärdsåren i Finland.
Samtidigt firar vi ju också märkesåret, och det kändes i Stockholm som om Sverigefinnarnas situation tagit flere steg framåt just detta år. Till det bidrar oxo de historiesatsningar som i Sveriges skolor gjorts kring märkesåret. Det känns aktuellt efter diskussionen om postkolonialismen i dagens Hbl; kanske historiediskussionen kunde leda fram till det. - En annan sak är hur svårt det varit att få tillstånd temadagar i våra skolor i Finland; men det kan andra kommentera bättre än jag.
Lyftet för Sverigefinnarna är de förslag som regeringen gjort till riksdagen om att utvidga det sk förvaltningsområdet för sverigefinskan, det officiella minoritetsspråket, till ytterligare 18 kommuner i Mälardalen. Det betyder att 40 % av Sverigefinnarna får bättre rätt till undervisning i finska och vård på modersmålet, mot bara någon procent nu i de fem kommuner i norra Sverige som haft denna ställning. Andra kommuner än de 5 + 18 kan oxo frivilligt ansluta sig till reglerna.
Det som betonades är att mycket kring sverigefinska nu kommer att hänga på att sverigefinnarna är aktiva och jobbar för sin rätt. Det är som för oss; utan det kan inget hända, men sen behövs förstås oxo kumpaner på annat håll.
Glädjande är att självförtroendet bland sverigefinnarna verkar vara större nu än tidigare. Ytterligare en biskop från Finland har utnämnts; Tuulikki Bylund är inte alls den första kvinnliga biskopen i Sverige eller den första utgången från Finland - i Sverige finns nu 3 biskopar som kan finska. Och Frans Mikael Franzen var den andra finländska biskopen i Sverige -lärde jag mig under besöket. Men Anna Järvinen, Solja Krapu, Susanna Alakoski är alla idag kända sverigefinska konstnärer. ( är Markoolio det oxo ?). Såg just på Vbls nätsida att Alakoski söker sina rötter i Vasa - hoppas att besöket får upp ögonen hos unga journalister i Vasa - som för ett år sedan överhuvudtaget inte visste vem denna person var.
Veikko Visuri, ordförande för Sverigefinska förbundet, hade glädjande nog noterat Wallin - Liljeroth-Adelsohn uttalande om att Tv-frågorna skall upp på svenska och finländska regeringens gemensamma möte i Tavastehus. Det kör vi på och det är skäl att lyssna på de önskemål Sverigefinländarna har. Idag sköter faktiskt Veikkos förbund distributionen av Finlands tv-mixen, men det gäller bara Mälardalen. En utvidgning av området efterlystes. ( mitt eget tal kommer du att hitta under talen senare; jag sätter bara in den finska versionen av talet här på hemsidan).
Förutom att träffa Visuri och vår charmanta, effektiva och välinformerade ambassadör Alec Aalto, gav dagen oxo möjlighet att språka litet med goda och gamla vännen Lennart Rohdin. Han mindes att vi första gången råkats i minoritetsfrågans tecken i Kroatien 1992, och han pekade på den betydelse vi haft för att öka förståelsen för minoritetsfrågan. Jag är tacksam för den påminnelsen av Lennart, för faktum är att 1993 i de sk Köpenhamnskriterierna fick minoritetsrättigheterna ett väldigt viktigt redskap. Köpenhamnskriterierna betyder de kriterier som skall uppfyllas för att ett land kan bli medlem i EU; och eftersom minoritetsrättigheterna
blev en del av dem kunde inte ett land som ej respekterade dessa rättigheter bli medlem i EU. Det har varit det hittills starkaste instrumentet för att förbättra minoritetsrättigheter. Nu gäller det att få samma principer för länder inom EU.
astrid
bildtext: RSKLs ordf Veikko Visuri, ambassadör Alec Aalto o pol sakkuniga Lennart Rohdin vid Tukholman Suomalainen Seuras 115-årsfest 18.4.2009